Grioa är död. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Inte för att jag kände honom på något vis, utan för musiken. Hans musik kommer alltid att leva vidare och hans texter (läs hans texter, för guds skull) är något utom denna värld. Han var en stor musiker och en ännu större poet och jag kan inte släppa det faktum att om jag inte blivit sjuk skulle jag ha sett honom live i onsdags, men nu kommer jag aldrig att få chansen.


och det är lätt att rymma hemifrån men det är svårt att hitta hem igen
men det är ett nytt år snart Andrés jag jag vet jag är inte olycklig
bara nykter vännen min och du har duschat huden skrynklig blir man
nånsin riktigt ren och jag kan hålla dig försiktigt som du nyss brutit ett
revben springstanna vi välter staden säg ditt namn i minusgrader
sjung ditt namn när ingen märker för vinterandedräkten klär dig

ur Vårteckenspråk

Trackback-URL för detta inlägg: