Min apa dog inatt. Eller skulle dö. Han hade blivit bränd på tassen av eldsvådan och hade inte många veckor kvar att leva. Jag tror att han hette Ferlin. Folk påpekade att de sett mina katter men aldrig Ferlin och jag sade att "när jag tänker efter så ser jag honom inte heller så ofta. han håller sig undan ganska mycket." Intressant. Undrar om jag har en farbror Ferlin i min lägenhet. Jag hoppas det. Och jag hoppas att han hoppar in i en flyttkartong och följer med till nästa ställe.

Morfar dog också. Han föll ihop rätt framför ögonen på mig.

"To see a monkey in your dream, symbolizes deceit. People are working to advance their own interest. They also represent insight and intuition. Alternatively, monkeys also indicate an immature attitude, a playful nature and a mischievous side of your personality."

"To dream about the death of a loved one, suggests that you are lacking a certain aspect or quality that the loved one embodies. Ask yourself what makes this person special or what do you like about him. It is that very quality that you are lacking in your own relationship or circumstances. Alternatively, it indicates that whatever that person represents has no part in your own life."

Dreammoods.com

Jag drömde om en varg inatt. En varg som hade min arm i sin mun. Folk runtomkring försökte få vargen att släppa men det gjorde den inte och ingen vågade försöka få den att släppa med våld för då kanske armen skulle ryckas av. Det tog mig evigheter att komma loss och bort från den här vargen. Till slut tror jag att hon (ja, jag tror att det var en hona) började se mig som sin unge. Hon ville i alla fall inte döda mig utan bara hålla fast mig. Mystisk dröm. Någon som känner för att försöka tolka den?

På Dream Moods säger de följande om vargar:

"To see a wolf in your dream, symbolizes survival, beauty, solitude, mystery, self-confidence and pride. You are able to keep your composure in a variety of social circumstances and blend into any situation with ease and grace. You are also a loner by choice. Negatively, the wolf represents hostility, aggression, or sneakiness. It may reflect an uncontrollable force or situation in your life."

Vidare så säger de om djur:

"Animals symbolizes the untamed and uncivilized aspects of yourself. Thus, to dream that you are fighting with an animal signifies a hidden part of yourself that you are trying to reject and push back into your subconscious."

Dessutom visste jag att jag skulle dö i drömmen. Minns dock inte om det var vargen som fick mig att tro detta eller inte, men jag var i alla fall övertygad om det. Detta har väl kanske inte så mycket med symbolik att göra, utan kanske mer att göra med det faktum att jag såg "Sophie Scholl" igår, en mycket mysko film som förmodligen nässlade sig in mer i mitt undermedvetna än vad bakisjag ens var medveten om.

Jag är också lite rädd för att jag nu ska utveckla en vargfobi. Min snigelfobi härstammade ju från första början från en dröm.

Nåväl, wolflove till alla!

Jag drömde att jag tackade nej (?!) till att se Fucking Åmål inatt. WHAT THE F/(¤)&#&!%CK liksom?! Fast till mitt drömjags försvar så ifrågasatte hon faktiskt sitt beslut efteråt och undrade vad det var för fel på henne. Jag undrar detsamma.

Jag har börjat drömma om riktiga saker, om ganska läskiga och påtagliga saker. Förra natten vaknade jag upp efter en dröm där jag dog. Jag dog, visste själv inte om att jag dött och spenderade drömmen med att vara bland de levande, som om jag fortfarande själv var levande, även fast jag hela tiden visste att jag var annorlunda och var avundsjuk på alla andra för att de fortfarande hade sina liv framför sig medan mitt var slut. Det var en obehaglig känsla. En känsla av att inte vara färdig ännu och en maktlöshet. Jag hoppas verkligen att jag inte dör än, men den drömmen fick mig att inse att man kan dö när man minst anar det och att det är bäst att man gör det mesta av sitt liv medan man fortfarande har chansen (kliché, jag vet, men det ligger något i det).

Inatt drömde jag också att jag var gravid, förmodligen efter min och Amandas diskussion igår om huruvida vi skulle göra abort eller inte om vi av misstag blev gravida nu. Och det var just detta jag slets mellan i drömmen. Först fanns inte tanken på abort, jag var bara glad och överväldigad över att jag skulle få en liten bebis (jag kan säga att min biologiska klocka ringer ideligen nu när Lina fått sin lilla Emilia, som ju är jättesöt och Lina kommer bli den bästaste mamman osv.), men sedan kom jag på att jag kunde göra abort och att det var det jag måste göra. Och det var så fruktansvärt för jag kunde känna att jag hade ett barn i magen, det var en sådan närhet och alla moderskänslor brusade upp och jag visste att jag omöjligt kunde göra mig av med det här barnet, men att jag samtidigt inte kunde ha kvar det (herregud, jag kan ju knappt ens ta hand om mina katter, i alla fall inte när det kommer till att disciplinera dem). Det är i sådana situationer man crave:ar en cigg, men när man är gravid kan man ju inte röka! Särskilt inte om man funderar på att faktiskt behålla barnet. Och helst inte om man ska göra abort heller, för då torterar man ju barnet innan det dör, och det är ju bara evil. Så ja, man undrar ju hur jag ska kunna hantera mitt vakna liv när mitt drömliv är så traumatiskt nuförtiden. Jag litar på att John Blund sköter det där.

Såhär säger drömlexikon:

"To dream of your own death, indicates a transitional phase in your life. You are becoming more enlightened or spiritual. Alternatively, you are trying desperately to escape the demands of your daily life."

"To dream that you die in your dream, symbolizes inner changes, transformation, self-discovery and positive development that is happening within you or in your life. Although such a dreams may bring about feelings of fear and anxiety, it is no cause for alarm and is often considered a positive symbol.  Dreams of experiencing your own death usually means that big changes are ahead for you. You are moving on to new beginnings and leaving the past behind. These changes does not necessarily imply a negative turn of events. Metaphorically, dying can be seen as an end or a termination to your old ways and habits. So, dying does not always mean a physical death, but an ending of something.

On a negative note, to dream that you die may represent involvement in deeply painful relationships or unhealthy, destructive behaviors. You may feeling depressed or feel strangled by a situation or person in your waking life. Perhaps your mind is preoccupied with someone who is terminally ill or dying. Alternatively, you may be trying to get out of some obligation, responsibility or other situation."

"To dream that you are pregnant, symbolizes an aspect of yourself or some aspect of your personal life that is growing and developing. You may not be ready to talk about it or act on it.  This may also represent the birth of a new idea, direction, project or goal. "

"To dream that you are taking a pregnancy test, may be a metaphor for a new phase you are entering in your life (a new job, relationship, etc.) You may feel that you are being put to the test as to whether you are prepared or ready for these changes.  Alternatively, this dream may be literal in meaning and address your anxieties/fears of getting pregnant."

Jag drömde att Shishka var full inatt.

Jag: Shishka, har du druckit konjak?!
Shishka: Nej. Hick.
Jag: Shishka, är du full? Jag ser att du är full.
Shishka: Jag är inte hick full.

Jag undrar om detta har något med att göra att jag nu håller på att översätta pjäsen "Drakon" där det ju finns en talande katt. Jag har för övrigt kommit på att Shishka borde stavas Sjisjka med svenska bokstäver om man ska vara fullständigt korrekt. Vilket man borde, eftersom att man får ett kvartsfel på tentan om man gör en felaktig transkribering. Mamma skriver dock Schichka (typ), men så har hon ju Tyskland i blodet.

En annan natt drömde jag att Sessan flytt ut på balkongen och att hon ramlat ner genom fönstret, men som ett mirakel hade hon klarat sig (vilket inte är särskilt likely om man ramlar från åttonde våningen, inte ens för en katt). Mina katter är hopplösa när det kommer till att landa på fötterna, de misslyckas konstant. Myten säger ju att katter alltid landar på fötterna, men personen som startade det ryktet kan inte ha känt mina katter.




Här är hon, mitt hjärtebarn.
Som jag älskar henne och Sessan.

Dagen idag: Har precis vaknat. Mår prima. Det kan nog bli en bra dag.
Musik: Markus Krunegårds skiva Markusevangeliet (ego).
Övrigt: Jag fick min nya dator igår så nu går det snabbt som tusan :)

Jag har drömt samma dröm inatt igen. Den här gången ännu verkligare. Det är tredje natten i rad nu, vilket skulle kunnat vara okej om jag inte drömt det tusen gånger tidigare. Men tredje natten i rad. Det är ju inte som att det är något jag konstant tänker på. Visserligen är det väl kanske min värsta mardröm, det jag fruktar mest, men jag vet ju så väl att det aldrig skulle kunna hända. Ändå är jag rädd. Antar jag. Annars skulle jag ju inte drömma om det hela tiden.

Och jag kan inte styra över det. I drömmen. Jag får panik och vill verkligen inte men jag kan liksom inte styra över mig själv. Usch, det är obehagligt. Det kan också vara så att mitt undermedvetna är mer hälsosamt än mig. Det vet att jag egentligen borde göra det här, att jag skulle må bättre av det, men jag är för blind för att inse det. Eller jag inser det nog, men jag vill inte riktigt. Det var för övrigt en eufemism, det har aldrig funnits någonting i denna värld som jag vill mindre och opponerar mig mer mot. Så fuck it, jag tänker fortsätta på självdestruktivitetens väg. Eller något.

Köpte för övrigt massa kattgrejer igår. Jag längtar tills Shishka kommer. Hon är det finaste.

Oh shit, oh jävlar, helvetets elder, katters piss och all världens antilopmens! Jag flippar. Varför gör jag alltid så här? Har jag en spärr i mig som hindrar mig från att bli lycklig? Varför känner jag alltid en sådan sjukt stark motvilja till allting som faktiskt kan vara bra för mig? Eller är det så att det är min magkänsla som talar den här gången? I vilket fall så flippar jag. Och just nu skulle jag behöva någon som säger "Ja, Ida, gör det" eller "Nej, Ida, gör det inte". Varför har jag ingen sådan?!

En jättebra dag annars. Fick MVG i, hej och hå, scenisk gestaltning c, sceniskt karaktärsarbete, EOS, scenisk produktion, KAS samt röst och rörelse. Det sista var Chocken med stort C. Eva var själv chockad. Hon tyckte det var häftigt hur någon som i ettan inte ens kunde GÅ i takt till musiken och som inte visste vad som var händer och fötter kan, på så kort tid, utvecklas något så enormt. Danslärarna hade varit helt "AAAH, vad ska vi göra med den här flickan?!", haha. Men så någon gång under hösten hittade jag det. Det var väldigt roligt. För är det någonting jag slet asset av mig med under den här produktonen så är det danserna. Jag ville inte stå där på scenen och vara snäppet sämre än alla andra och Eva sade att "guess what, det var du inte". Så tack, detta känns bra och jag är glad, men det river inombords att jag måste ge upp detta nu. Vi har två teater-måndagar kvar med Eva innan studenten och sedan blir det ingen mer teater. Det är tack och hej  för teatern sedan. Och det är nog den jobbigaste drömmen jag någonsin kommer tvingas släppa. Det känns så fel. Så jag hoppas verkligen att vi kan starta upp någon friteatergrupp någon gång, för jag är fett på. Är det någonting jag alltid kommer brinna för och alltid vägra att säga farväl till så är det teater. Jag ÄR teater. Jag ANDAS teater. Jag vill att det ska spelas teater på min begravning. Det är bara den jag är. Och jag hatar verkligen mig själv för att jag ändå släpper detta. Det är högst motvilligt, och det känns som att en del av mig alltid kommer vara död utan teatern.

Vill ni ha fler muntra ord? Jag är faktiskt ganska glad idag. Det har varit en fin dag. Mer dockteater, och jag garvar alltid läppen av mig. Dockorna är helt underbara. Den här klassen är helt underbar. Jag vill dö med er.

Jag önskar att jag kunde stänga av alla mina jävla drömmar, jag önskar att jag inte mindes vad jag drömde inatt. Jag vill inte veta. Jag vill inte höra det, känna det, veta det. För innerst inne vet jag det ju ändå. Och jag hatar hur drömmarna gör det så uppenbart. Hur de visar upp det för mig och hur de låter mig få det jag aldrig kan få i verkligheten. Jag hatar det. Och det var med lättnad jag lät mig dras tillbaka till verkligheten igen. Ut ur sömnen. Fast en del av mig ville bara hålla kvar vid det. En del av mig ville stanna i drömmen för alltid, för i slutändan är det ändå inte drömmarna som ställer till det för en utan uppvaknandet.

I vilket fall så finns det väl antagligen en mening att jag minns, en mening som jag tänker ignorera just nu. Mitt liv är för bra, jag är för lycklig, för att tillåta mig själv att lyssna på mitt undermedvetna. Jag har för mycket att förlora och nej, jag vill inte in i det igen. Inte ens i drömmen ville jag in i det igen. Vi stannar här ute, Ida. Här kan ingenting skada oss.

Men varför gör det då så ont?